Related Paintings of unknow artist :. | Crystal Reign | Rich Men Getting Haircuts | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 422 | Portrait des jungen William Charles Knoop | Ultimate gleam | Related Artists:
BEHAM, BarthelGerman Northern Renaissance Engraver, 1502-1540
Barthel Beham or Bartel (1502 ?C 1540) was a German engraver, miniaturist and painter.
The younger brother of Hans Sebald Beham, he was born into a family of artists in Nuremberg. Learning his art from his elder brother, and Albrecht Durer, he was particularly active as an engraver during the 1520s, creating tiny works of magnificent detail, positioning him in the German printmaking school known as the "Little Masters". He was also fascinated with antiquity and may have worked with Marcantonio Raimondi in Bologna and Rome at some time in his career.
In 1525, along with his brother and Georg Pencz, the so-called "godless painters", he was banished from Lutheran Nuremberg for asserting his disbelief in baptism, Christ, or transubstantiation. Although later pardoned, he moved to Catholic Munich to work for the Bavarian dukes William IV and Ludwig X. Whilst there, his exceptional talent established him as one of Germany's principal portrait painters, favoured by distinguished patrons such as Emperor Charles V.
According to Joachim von Sandrart, he died in Italy during a trip under the patronage of Duke William.
Paton, Sir Joseph NoelEnglish, 1824-1901
Scottish painter, illustrator, sculptor and collector. From his earliest years he drew avidly, seeking inspiration from ancient history, the Bible and from tales of romance and legend. His father was a keen antiquarian, and his habit of collecting items of historical interest and artistic merit was inherited by his son who amassed a collection, which included arms and armour, now in the National Museum of Scotland, Edinburgh. He used items from the collection in a large number of his paintings such as 'I wonder who lived in there?' (1867; Mrs Eva No?l Findlay priv. col.), the Fairy Raid (1867; Glasgow A.G. & Mus.), In die Malo (1881) and Oskold and the Ell? Maids (1874). After three years as head designer in one of the biggest sewn-muslin factories in Paisley, Strathclyde, Paton went to London in 1842. Although he did not take a studentship at the Royal Academy Schools, it was there that he met John Everett Millais, and they became lifelong friends. He won prizes in the Westminster Hall competitions in 1845 and 1847,
hedvig eleonorasHedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid.
Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen.
Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta.
Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667.
Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.